- Sofie's Secrets 2008 -

Min kära bror krockade med sin moped i onsdags.
Jag satt och pratade med mamma i telefon om balklänningar och min deklaration när det kommer en någon okänd och skriker "WIKTOR HAR KROCKAT, DU MÅSTE KOMMA NU!"  Mamma förstår ingenting, men lägger telefonen och rusar ut till wiktor som ligger halvt mosad i en trädgård, dit han flygit vid krocken. 

Jag sitter  med andra ord hemma med Johan, utan att veta någonting om hur allvarligt det är. Jag antog att mamma skulle ringa så fort hon fick veta något, så blev det inte. Det tog drygt en halvtimma innan jag ringde upp. Då ylar mamma att "ambulansen kommer nu, vi måste skynda, vänta lie. Jag ringer sen." 

Efter mycket väntande och ovisshet fick jag äntligen veta hur det låg till. Inte alls bra, men inget livshotande.
Utan för mycket detaljer kan jag berätta att han bokstavligt talat krossade foten, vilken nu är opererad och justerad med skruvar och metallplattor. Han har ju gips upp till knät och skall stanna på lasarettet i Borås till lördag, kanske söndag. Det beror på hur länge han behöver morfin.

Jag fick bege mig hem till Blidserg i all hast, och vara med min andra lillebror. Han var nämligen ensam hemma, och aningen chockad. Resten av kvällen bestod av att prata i telefon med kompisar till Wiktor, familjen, okända och andra anhöriga. Kul kväll. Vi hämtade sedan mamma på lasarettet och var hemma vid 01-tiden på natten. Härlig skoldag dagen efter!

Vi hann lyckligtvis med att hälsa på Wiktor i ett par timmar, välbehövligt. Ikväll skall troligtvis jag, Elin och Frida bege oss dit och vara sällskap.  

Nu väntar dessvärre allt jobbigt. Försäkringar och dylikt. Wiktors moped som han arbetat med i över ett år är helt mos. Som han kämpat med den. Köpt delar, lackat, lagat, skruvat isär och ihop om och om igen. Den var redo för försäljning och så händer det här. Varför? 
WHY does bad things keep happening to good people?