SVERIGEBESÖK, ÄNTLIGEN
Bonjour!
Nu har jag äntligen tagit mig hem till Sverige. JAg tog bussen efter jobbet klockan 23, kom till Nils Ericson-centralen i Göteborg 03. Därefter var jag tvungen att vänta i 700 år på att det skulle gå ett tåg/buss hem. Jag hade givetvis ringt upp alla pengar på mobilen, jag visste inte vilken buss jag skulle åka, när/var mamma skulle hämta mig och en mängd annat. Gjorde ett par tappra försök att ringa från en telefonautomat men jag gav snabbt upp. Jag frågade då en tjej om jag kunde låna hennes mobilen. Denna tjej, Emmelie, visade sig vara världens raraste. Hon hjälpte mig enormt mycket, och höll mig framförallt sällskap tills hennes egen buss gick. Kul att upptäcka att det finns trevliga människor kvar i denna annars relativt mörka värld. Jag är positivt överraskad!
Då klockan närmade sig 4 träffade jag en tjej vid namn Olivia, som visade sig vara min gamla bildlärares dotter. Hon skulle också till Ulricehamn så det slutade med att vi satt och pratade massa strunt, försökte sova lite, och framförallt hitta skjuts hem. Klockan 06.10 fann vi då ett tåg till Falköping, vilket var det närmaste alternativet för vår del. Dit kom vi vid 07.30 tiden ungefär och äntligen började den riktiga hemresan i en varm och skön bil. FINALLY!
Jag trodde ett tag att jag skulle avlida av sömnbrist och köld. Framförallt sömnbrist då det har varit fest eller fylla lördag, tisdag, onsdag och torsdag.
Nu är jag iaf hemma och redo att njuta av de få timmar som jag skall tillbringa här. Jag åker nämligen hem klockan 08.15 i morgon, jobb på Gardermoen flygplats 15.00 till 22.30 och på måndag börjar jag 05.30, vilket innebär att jag måste stiga ur sängen 04.00. Total självförvållad sömnbrist och ändå gnäller jag.
