Pluto i Ulricehamn
Jag hade en riktigt tråkig kväll igår på Pluto.
Alldeles för mycket folk på en alldeles för liten yta. Större dansgolv någon? Jag orkar inte med folket i Ulricehamn. Jag förstår inte att jag månad efter månad utsätter mig för den förnedringen. Till er ynglingar i U-hamn som ska fylla 18; det är inte kul. Pluto är inget att längta efter.
Håll er borta.
Ni blir attackerade, iakttagna, ni träffar samma folk, ni ser samma tjejer dansa halvnakna på högtalare, samma folk raggar, folk tar på er, folk vill ligga. Ni blir deprimerade.
Man orkar i högst ett år. Sedan finns det några som orkar lite längre. Folk i 20 års åldern. Plutos stammisar. Människor som planerar sitt liv efter lördagarna på Pluto. Pluto är deras gebit, tragiskt att se. Jag finner inga ord. Jag ska erkänna att jag återvänder till Pluto, om och om igen. I hopp om att det ska bli roligt. Det har hänt. Med rätt människor och bra musik, (bra musik är mycket sällsynt) men det händer inte.
Slutligen:
Det är kul att se hur människor kan bry sig mer om andras liv än sina egna. Man är inte nöjd med sin egen tillvaro och vill därför förstöra för andra. Hur känns det när det inte går? Jag finner det mycket roande, fortsätt gärna. Det får bara människor som er att verka än mer patetiska. Beklagligt.
Alldeles för mycket folk på en alldeles för liten yta. Större dansgolv någon? Jag orkar inte med folket i Ulricehamn. Jag förstår inte att jag månad efter månad utsätter mig för den förnedringen. Till er ynglingar i U-hamn som ska fylla 18; det är inte kul. Pluto är inget att längta efter.
Håll er borta.
Ni blir attackerade, iakttagna, ni träffar samma folk, ni ser samma tjejer dansa halvnakna på högtalare, samma folk raggar, folk tar på er, folk vill ligga. Ni blir deprimerade.
Man orkar i högst ett år. Sedan finns det några som orkar lite längre. Folk i 20 års åldern. Plutos stammisar. Människor som planerar sitt liv efter lördagarna på Pluto. Pluto är deras gebit, tragiskt att se. Jag finner inga ord. Jag ska erkänna att jag återvänder till Pluto, om och om igen. I hopp om att det ska bli roligt. Det har hänt. Med rätt människor och bra musik, (bra musik är mycket sällsynt) men det händer inte.
Slutligen:
Det är kul att se hur människor kan bry sig mer om andras liv än sina egna. Man är inte nöjd med sin egen tillvaro och vill därför förstöra för andra. Hur känns det när det inte går? Jag finner det mycket roande, fortsätt gärna. Det får bara människor som er att verka än mer patetiska. Beklagligt.
Kommentarer
Postat av: mamsen
Stå på dig Soffan.Jag finns alltid här om det är något. Puss, puss!
Postat av: Sofia
Jag förstår dig och jag håller absolut med dig! Du får följa med mig till Terrassen hur ofta du vill :) Igår blev det iofs till och med trängt där, men då var det 1100 personer där och kö utanför. Inte (samma)63 Ulricehamnare som trängs och knuffas. Så det var helt okej ändå! Yees. Pia Palmgren är sötast i stan!
Postat av: Sofie
Feels good the hear =) Jag ska ha det i åtanke då jag kokar av ilska i framtiden!
Trackback