Handfallen och övergiven
Min man har begivit sig till huvudstaden i vårt land.
Jag står ensam och handfallen inför torsdagsnatten. Samtliga prov och läxor är avklarade. Veckan har varit hård. Studiedagen kunde för en gångs med rättighet placeras under beteckningen studiedag. Den ägnades åt projektarbete mellan 7.50 och 15.30. Det tog på mina krafter. Det tog hårt mina krafter. Det tog alla mina krafter.
Resterande tid av studiedagen var vigd åt Internationell ekonomi. Tröttheten var obeskrivlig. Jag var nära att bege mig in i ett avslappnat tillstånd, även kallat sömn, under eftermiddagstimmarna. Var enligt mig upp sent och pluggade, klockan närmade sig 23-snåret. En bragd för att vara Sofie. Jag gick även upp vid 7.30-tiden, för att plugga in det kvarvarande. Oj vad nöjd jag var tills jag kom till skolan och fick veta att diverse klasskamrater studerat ekonomi långt in på småtimmarna för att sedan ha gått upp vid 04-tiden och återigen tagit upp böckerna!
Sensmoralen av detta inlägg betraktar jag som oväsentlig. Det jag i grund och botten vill förtälja för er är att jag inte har någonting att göra ikväll. Ingen man att kela med. Inga tariffära handelshinder skall etsa sig fast på minnet. Inga tullunioner eller frihandelsområden skall begripas av mig. Som jag tidigare sa: JAG STÅR HANDFALLEN!
Dock väntar jobb mellan 9 och 18.30 i morgon. Jag har inte arbetat en hel dag sedan tidernas begynnelse. We will see how it goes. Det är ingenting jag ser framemot.
