Älskade älsklings älskling
Har ni någon gång varit så kära att ni helst av allt skulle vilja tillbringa hela er vakna tid med personen i fråga?
Jag känner mig halv när jag inte är tillsammans med min älskling. Det är en underbar känsla att veta att man skulle kunna göra allt för varandra. Jag saknar honom så fort han är i köket och diskar, när han tränar, när jag är i skolan och han jobbar. När vi är i från varandra. Vi har ett sådant behov av varandras närhet. Jag känner mig trygg med honom. Det har kanske inte alltid varit så.
Första tillfället vi träffades kommer alltid vara speciellt. Första smset, första telefonsamtalet, alla dessa ting betyder idag så mycket mer än vad de gjorde då. Till en början var det bara samtal om vardagssaker, om gemensamma intressen, fotboll etc. Det var många år sedan, jag gick i 9an. Utan detaljer kan jag förtälja att han hade ett förhållande under tiden, även jag hann med ett par mer eller mindre seriösa förhållanden. Rykten florerade givetvis, vi hade tydligen gjort allt möjligt tillsammans. Ingenting var sant.
Saker och ting lades på is ett tag, men kontakten försvann aldrig. Kontinuerligt skickades ett litet sms då och då. Inte heller nu var det något som togs på allvar. Men känslan fanns där. Vi gjorde ingenting förbjudet. Ingenting fel. Men vi fick lida för de saker vi gjorde. En kille ska inte kunna ha kompisar av motsatt kön fick vi klarhet i. Tillslut blev det ändå vi. Förutsättningarna var allt annat än optimala. Det skedde på ett sätt som kanske inte var det lämpligaste. Vi gjorde det så bra vi kunde. Vi försökte sköta det fint. Vi gjorde egentligen ingenting moraliskt oriktigt. Givetvis hade saker kunnat skötas på ett finare sätt, men man är inte mer än människa.
Det blev med andra ord VI på ett knepigt sätt och det har under lång tid påverkat mig. Jag har verkligen svårt att känna tillit och det här har inte gjort saken bättre. Onödiga rykten, mycket onödiga rykten. Jag förstår ibland inte att folk orkar, vem vill förstöra så för andra? Hur ska jag veta vad som är sant och inte? Jo genom att lita på personen som står mig närmast. Det har varit svårt och jag har mått dåligt. Jag har fått kämpa med tilliten, med att känna trygghet och förtroende. Men jag tror att jag idag har nått såpass långt att jag kan ignorera alla struntsaker som uppbringas med jämna mellanrum.
Jag litar på min älskling, han förtjänar det mer än någon annan.
Det vore elakt att inte göra det. Efter allt han har gjort för mig. Jag vet att aldrig älskat någon som han älskar mig. Jag vet att han inte skulle göra något. Det känns svårt att skriva det här, men det är inte mer än rätt.
Johan, Johan, Johan, Jag älskar dig!
För övrigt skrev han världens vackraste brev till mig idag! Gud vad glad jag blev när jag läste det.
Jag känner mig halv när jag inte är tillsammans med min älskling. Det är en underbar känsla att veta att man skulle kunna göra allt för varandra. Jag saknar honom så fort han är i köket och diskar, när han tränar, när jag är i skolan och han jobbar. När vi är i från varandra. Vi har ett sådant behov av varandras närhet. Jag känner mig trygg med honom. Det har kanske inte alltid varit så.
Första tillfället vi träffades kommer alltid vara speciellt. Första smset, första telefonsamtalet, alla dessa ting betyder idag så mycket mer än vad de gjorde då. Till en början var det bara samtal om vardagssaker, om gemensamma intressen, fotboll etc. Det var många år sedan, jag gick i 9an. Utan detaljer kan jag förtälja att han hade ett förhållande under tiden, även jag hann med ett par mer eller mindre seriösa förhållanden. Rykten florerade givetvis, vi hade tydligen gjort allt möjligt tillsammans. Ingenting var sant.
Saker och ting lades på is ett tag, men kontakten försvann aldrig. Kontinuerligt skickades ett litet sms då och då. Inte heller nu var det något som togs på allvar. Men känslan fanns där. Vi gjorde ingenting förbjudet. Ingenting fel. Men vi fick lida för de saker vi gjorde. En kille ska inte kunna ha kompisar av motsatt kön fick vi klarhet i. Tillslut blev det ändå vi. Förutsättningarna var allt annat än optimala. Det skedde på ett sätt som kanske inte var det lämpligaste. Vi gjorde det så bra vi kunde. Vi försökte sköta det fint. Vi gjorde egentligen ingenting moraliskt oriktigt. Givetvis hade saker kunnat skötas på ett finare sätt, men man är inte mer än människa.
Det blev med andra ord VI på ett knepigt sätt och det har under lång tid påverkat mig. Jag har verkligen svårt att känna tillit och det här har inte gjort saken bättre. Onödiga rykten, mycket onödiga rykten. Jag förstår ibland inte att folk orkar, vem vill förstöra så för andra? Hur ska jag veta vad som är sant och inte? Jo genom att lita på personen som står mig närmast. Det har varit svårt och jag har mått dåligt. Jag har fått kämpa med tilliten, med att känna trygghet och förtroende. Men jag tror att jag idag har nått såpass långt att jag kan ignorera alla struntsaker som uppbringas med jämna mellanrum.
Jag litar på min älskling, han förtjänar det mer än någon annan.
Det vore elakt att inte göra det. Efter allt han har gjort för mig. Jag vet att aldrig älskat någon som han älskar mig. Jag vet att han inte skulle göra något. Det känns svårt att skriva det här, men det är inte mer än rätt.
Johan, Johan, Johan, Jag älskar dig!
För övrigt skrev han världens vackraste brev till mig idag! Gud vad glad jag blev när jag läste det.
Kommentarer
Trackback
