Turkiet - Tjeckien
Såg ni Turkiet - Tjeckien igår?
Vilken match.
Vilken urflippad match.
Jag krävde straffar för att få lite underhållning på söndagskvällen.
Jag trodde att jag skulle få mina straffar när Nihat kvitterade till 2-2.
Men jag fick så mycket mer än straffar.
När 202cm långe Jan Koller dunkade in 0-1 och Plasil senare utökade ledningen till 0-2 var jag säkerligen inte ensam om att tro på en enkel tjeckisk vinst. Men jag hade fel.
Vad gör turkarna egentligen? Hur lyckas de? De gjorde samma sak mot Schweiz. De orkar kämpa, de orkar tro på laget, de orkar försöka och de vågar. Framförallt: de vågar slå storlagen. Året då Sverige klantade till det mot Senegal i åttondelsfinalen var samma år som Turkiet lyckades med det omöjliga; att knipa ett VM-brons.
Turkiet har något som Frankrike idag saknar och som Spanien samt Italien aldrig har haft. Italien var trots detta tillsamans med Frankrike de lag som under förra världsmästerskapet nådde längst. Men Spanien däremot, de radar upp uteblivna mästerskapssuccéer. I år kan det vara annorlunda. Har Spanien äntligen skaffat sig det som Turkiet alltid haft? Matchen mot Sverige tyder tyvärr på det. Är det Spaniens tur i år?
Åter till matchen.
Igår fick de som satt bänkade framför tv:n mellan 20.45 och drygt 22.30 se något ytterst sällsynt.
En vändning av sällan skådat slag. Tre gånger satt jag chockskadad i soffan. Nihat var kung med sina två mål. Gamle silverräven Peter Fröjdfeldt var kung även han, dock delade han ut skrämmande många kort , jag var livrädd för att han skulle föra skam över svea rike, men oron var obefogad. Fröjdfeldt var nästintill felfri. Utvisningen i slutminuterna av Turkiets målvakt Volkan var helt korrekt. Att Turkiet då hade gjort sina tre byten gjorde inte matchen sämre.
Slutligen. Jag vill ha straffdrama. Jag fick så mycket mer.
Jag fick en makalös vändning. Jag fick tre mål på dryga kvarten spelad. Jag fick se en utespelare ersätta den ordinarie målvakten. Jag fick se en fantastisk match. Jag fick även se världens bästa målvakt vara allt annat än världens bästa. Petr Chech sov inte gott inatt.
Tack Turkiet, tack Tjeckien. För underhållning av sällan skådat slag.
Vilken match.
Vilken urflippad match.
Jag krävde straffar för att få lite underhållning på söndagskvällen.
Jag trodde att jag skulle få mina straffar när Nihat kvitterade till 2-2.
Men jag fick så mycket mer än straffar.
När 202cm långe Jan Koller dunkade in 0-1 och Plasil senare utökade ledningen till 0-2 var jag säkerligen inte ensam om att tro på en enkel tjeckisk vinst. Men jag hade fel.
Vad gör turkarna egentligen? Hur lyckas de? De gjorde samma sak mot Schweiz. De orkar kämpa, de orkar tro på laget, de orkar försöka och de vågar. Framförallt: de vågar slå storlagen. Året då Sverige klantade till det mot Senegal i åttondelsfinalen var samma år som Turkiet lyckades med det omöjliga; att knipa ett VM-brons.
Turkiet har något som Frankrike idag saknar och som Spanien samt Italien aldrig har haft. Italien var trots detta tillsamans med Frankrike de lag som under förra världsmästerskapet nådde längst. Men Spanien däremot, de radar upp uteblivna mästerskapssuccéer. I år kan det vara annorlunda. Har Spanien äntligen skaffat sig det som Turkiet alltid haft? Matchen mot Sverige tyder tyvärr på det. Är det Spaniens tur i år?
Åter till matchen.
Igår fick de som satt bänkade framför tv:n mellan 20.45 och drygt 22.30 se något ytterst sällsynt.
En vändning av sällan skådat slag. Tre gånger satt jag chockskadad i soffan. Nihat var kung med sina två mål. Gamle silverräven Peter Fröjdfeldt var kung även han, dock delade han ut skrämmande många kort , jag var livrädd för att han skulle föra skam över svea rike, men oron var obefogad. Fröjdfeldt var nästintill felfri. Utvisningen i slutminuterna av Turkiets målvakt Volkan var helt korrekt. Att Turkiet då hade gjort sina tre byten gjorde inte matchen sämre.
Slutligen. Jag vill ha straffdrama. Jag fick så mycket mer.
Jag fick en makalös vändning. Jag fick tre mål på dryga kvarten spelad. Jag fick se en utespelare ersätta den ordinarie målvakten. Jag fick se en fantastisk match. Jag fick även se världens bästa målvakt vara allt annat än världens bästa. Petr Chech sov inte gott inatt.
Tack Turkiet, tack Tjeckien. För underhållning av sällan skådat slag.
Kommentarer
Trackback
