Kärleksproblem
Hej på er!
Jag kom nyss hem från skolan. Förbaskade foto A, det sämsta val jag någonsin gjort. Den kursen tar död på mig, jag skulle valt något icke-kreativt som passar mig bättre typ engelska C. Men icke! Nu får jag plågas med panoreringar, skärpedjup, pjattar, hålkort, ISO, slutartid, brännvid och annan dynga. Merde!
Jag läste idag Kenza och hennes kärleksproblem. Jag förstår verkligen hur hon känner. Något av det värsta som kan hända, särskilt då man varit tillsammans så länge. Man är en enormt stor del av varandras vardag. Man gör så mycket tillsammans, man skapar ett gemensamt liv. I en relation delar man tankar, åsikter och känslor med varandra. Då allting känns värdelöst och det känns som att allt går emot dig, det är då din käresta låter dig öppna upp ditt inre och bara vräka ur dig allt från allvarliga problem till skitsaker.
Din partner ska alltid finnas till hands, det kan räcka med en fin komplimang eller en kram och genast blir man på bättre humör. Små saker som förgyller den gråa vardagen. Man delar både på nederlag och framgångar. Man ger en annan människa tillgång till en själv. Du ger en bit av dig själv till någon du älskar. Att vara kär är ett underbart tillstånd. Det går egentligen inte att formulera i ord, en känsla kan endast få sin rätta definition genom upplevelse.
Det är just därför det är så himla svårt då känslorna börjar avta. Då man tar varandra förgivet och inte inser hur bra man har det. Man blir bekväm och värdesätter inte varandras närhet. Kanske finns kärleken fortfarande där, man älskar varandra och skulle göra vad som helst för personen i fråga, ändå finns det oförklarliga funderingar där. En vag känsla av obehag, en känsla som man gör vad som helst för att glömma och förtränga.
Man vill fortfarande leva sitt bekväma liv, dela sängen med någon. Börja dagen med att vakna av att någon kysser dig på pannan, äta frukost med någon, ha någon som värmer dig då vårvärmen inte riktigt nått hit. Samtidigt blandas dessa känslor med andra. Man börjar irritera sig på småsaker. Saker och ting som man i början tyckte var söta, man bråkar om struntsaker och allt känns eländigt.
Hur ska man kunna veta vad man känner då känslorna varierar så? Då irritationen blandas med kärlek. Hur ska man då fatta beslutet om man ska avsluta förhållandet eller om man tillsammans ska kämpa. Svaret skiljer sig givetvis åt, det är mycket individuellt.
Jag hoppas verkligen att det löser sig till alla som befinner sig i den här situationen. Ni är inte ensamma.
Jag älskar Johan och jag hoppas att det förblir så länge till!
Jag tror på att man inte ska ta varandra för givet. Nyckeln till ett lyckat förhållande enligt mig :)
