Antiklimax, 1 - 1
1 - 1
1 - 1, nej det stämmer inte.
1 - 1, nej domaren måste ha dömt åt helvete fel.
1 - 1, nej, Sverige skall vara EM-klart idag.
1 - 1, NEJ!
1 - 1, hade någon närstående till mig tippat att den givna matchen Sverige - Nordirland skulle bli just 1 - 1hade jag förmodligen börjat skratta. Inte vilket skratt som helst. Utan ett elakt, överlägset hånskratt.
1 - 0, Olof Mellberg. Det började så bra, redan i 15:e minuten, vi ville så mycket. Till och med den numera helrakade Olof tog chansen att peta in det "förlösande" första-målet. Hoppet tändes. De små, nästintill obefintliga orostankarna om en missad 3-poängare gömde sig ännu längre in i min hjärnas förträngningscentra.
Men tji fick jag och resten av de optimistiska blå-gula fansen.
Sverige började efter målet att spela en sorts fotboll som frambringade traumatiska minnen från pojkfotboll i mina yngre år. Sveriges mittfält stod likt fastgjutna michelingubbar still på Råsunda. Jag har aldrig sett ett svenskt landslag vara så ovilliga att prestera offensivt.
Varför Sverige, varför Lagerbäck? Varför?
Chippen tvingas avgå efter en riktigt otäck händelse (vilket erinrade mig om Henke Larssons fruktansvärda benbrott för 1999 då hans Celtic tog sig an Lyon).
Ljungberg tvingades värma bänken, Concha kom inte riktigt till sin rätt.
Zlatan såg mer vilsen ut än på länge. Kim och Anders var nästintill osynliga.
Petter Hansson blev mer uppsnurrad av det nordirländska landslaget än vad "Baby" blev av Patrick Swayze i Dirty Dancing (Hur nu det är möjligt?). Särskilt vid kvitteringen i 72 minuten, då tillsammans med Mellberg.
Självfallet måste man belysa även den positiva aspekten sett utifrån denna mediokra match.
Linderoth gjorde så mycket mer än sitt jobb idag. Han kämpade, han ville. En eloge till Tobias!
EM - 2008 ?
1 - 1, nej det stämmer inte.
1 - 1, nej domaren måste ha dömt åt helvete fel.
1 - 1, nej, Sverige skall vara EM-klart idag.
1 - 1, NEJ!
1 - 1, hade någon närstående till mig tippat att den givna matchen Sverige - Nordirland skulle bli just 1 - 1hade jag förmodligen börjat skratta. Inte vilket skratt som helst. Utan ett elakt, överlägset hånskratt.
1 - 0, Olof Mellberg. Det började så bra, redan i 15:e minuten, vi ville så mycket. Till och med den numera helrakade Olof tog chansen att peta in det "förlösande" första-målet. Hoppet tändes. De små, nästintill obefintliga orostankarna om en missad 3-poängare gömde sig ännu längre in i min hjärnas förträngningscentra.
Men tji fick jag och resten av de optimistiska blå-gula fansen.
Sverige började efter målet att spela en sorts fotboll som frambringade traumatiska minnen från pojkfotboll i mina yngre år. Sveriges mittfält stod likt fastgjutna michelingubbar still på Råsunda. Jag har aldrig sett ett svenskt landslag vara så ovilliga att prestera offensivt.
Varför Sverige, varför Lagerbäck? Varför?
Chippen tvingas avgå efter en riktigt otäck händelse (vilket erinrade mig om Henke Larssons fruktansvärda benbrott för 1999 då hans Celtic tog sig an Lyon).
Ljungberg tvingades värma bänken, Concha kom inte riktigt till sin rätt.
Zlatan såg mer vilsen ut än på länge. Kim och Anders var nästintill osynliga.
Petter Hansson blev mer uppsnurrad av det nordirländska landslaget än vad "Baby" blev av Patrick Swayze i Dirty Dancing (Hur nu det är möjligt?). Särskilt vid kvitteringen i 72 minuten, då tillsammans med Mellberg.
Självfallet måste man belysa även den positiva aspekten sett utifrån denna mediokra match.
Linderoth gjorde så mycket mer än sitt jobb idag. Han kämpade, han ville. En eloge till Tobias!
EM - 2008 ?
| Sverige | 10 | 7 | 2 | 1 | 21-5 | 23 |
| Spanien | 10 | 7 | 1 | 2 | 19-8 | 22 |
| Nordirland | 10 | 5 | 2 | 3 | 15-12 | 17 |
| Danmark | 10 | 5 | 2 | 3 | 17-9 | 17 |
| Lettland | 10 | 3 | 0 | 7 | 10-14 | 9 |
| Island | 10 | 2 | 2 | 6 | 10-21 | 8 |
| Liechtenstein | 10 | 1 | 1 | 8 | 5-28 | 4 |
Kommentarer
Trackback
